Världen var en gång vårt hem, samtalskväll med Helena Granström

Karta Otillgänglig

Datum/Tid
Datum - 10 februari
17:30 - 23:55

Plats
Nackunga Community

Kategorier


I vårens LivingRoom sessions på Nackunga presenterar vi samtalsserien ”Jorden kallar”, där vi i sällskap med inbjudna gäster undersöker ämnen som vildhet, civilisationens bakgård, teknologins övertagande av vårt livsrum, nomadism, jordnära livsstil och hur vi kan lämna ett lättare fotavtryck på Jorden.
Gästerna sträcker sig från författare, konstnärer, processledare och vildmarksguider, till en internationell Inner Transition leader och en tvättäkta nomad.

10/2 Världen var en gång vårt hem, i dag har den blivit vårt redskap
Gäst: Helena Granström

Se även Fb-event: https://www.facebook.com/events/1172286849487244/

10/3 Vildhet – vad är det och vad har det för plats i vår tid?
Gäster: Debbie Warrener, Ruben Wätte, Lucas Grind, Johan Örlander, Niklas Taliaferro, Disa Mineur

7/4 Simple living – nomadens väg
Gäster: Pêl Ro, Magnus Dur

Kvällarna består av samtal, knytis och efterhäng med bastu. Dessa evenemang är barnfria. Ta gärna med något till knytisbordet :)!

Inträde: Vi vill ge våra talare en symbolisk ersättning, därför tar vi inträde. För att alla som vill ska kunna delta använder vi glidande skala på prissättning, där du själv avgör vad du betalar. Har du ej möjlighet att betala erbjuder vi några platser för medhjälpare före och efter eventet. Hör av dig till Sofi om du vill hjälpa till på hakansson.sofi@gmail.com.

Ingen eller låg inkomst 50 kr
Medel inkomst 80 kr
Hög inkomst 120 kr

Varmt välkomna till vardagsrummet!
Sofi Håkansson och Magnus Dur

* * * * * * * * * * * * * * *

10/2 Världen var en gång vårt hem, i dag har den blivit vårt redskap

Först ut är Helena Granström, författare och kulturskribent som förra året utkom med boken Det som en gång var (Natur & Kultur, 2016). Här varvas en skönlitterär berättelse om en fjällvandring där berättarjaget tvingas möta sina egna föreställningar om naturen, med ett civilisationskritiskt ifrågasättande av ”det moderna projektet”, om hur vårt teknologiska förhållande till världen förfrämligar oss från verkligheten. Boken ställer den brännande frågan: Hur kan vi människor acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår egen livsmiljö?

Helena skriver regelbundet åt Expressen och Svenska Dagbladet och har en bakgrund inom fysik och matematik. Hon är verksam och lever med sin familj i trakterna runt Gnesta.

Kvällens hålltider är ungefärliga med hänsyn till Helenas barn.

17.30 Mingel, samling
18.00 Samtal börjar, curerat av Sofi och Magnus
19-19.30 Paus, knytis
19.30-20.30 Öppet samtal med publiken
Efteråt mera mat, häng och bastu!

Hämtat ur Det som en gång var:

”Att tala om mänskliga behov, är att tala om behoven hos en varelse vars egenart har formats inte i städer, utan på savanner, i strandkanter, i skogar utan slut. Inte av mötet med tusen främmande ansikten om dagen, utan med ett fåtal välkända – ansiktena hos människor vars liv varit tätt sammanvävda med det egna. Inte av en praktik som syftat till att lägga under sig världen, utan till att existera i den med värdighet.”

”Snarare än att konstruera och använda lämplig teknik för att uppnå mänskligt uppsatta mål, finner sig människan välja sina målsättningar bland alternativ som i allt högre grad definieras av tekniken. Tekniken har … kommit att utgöra såväl vår omgivning som vår ideologi. Vi använder inte längre tekniken, vi lever den.”

”Den kultur jag lever i har lärt mig att våld – inte enbart i slagsmålets bemärkelse, utan också i tortyrens, kvinnomisshandelns och den väpnade konfliktens – är en oundviklig del av att vara människa. … Att krig alltid har funnits och alltid kommer att finnas är med denna utgångspunkt en självklarhet, och det enda sättet att i någon mån dämpa den mänskliga brutaliteten är att i än högre grad överlämna sig till civilisationsprocessen, som den tar sig uttryck i utbildning, kultur, konsumtion och representativ demokrati.
Det kunde ha varit ett utmärkt sätt att gå till väga, om inte den givna utgångspunkten hade varit felaktig. Istället existerar inom såväl det arkeologiska som antropologiska samfundet en förhållandevis bred samsyn kring kopplingen mellan bofasthet och domesticering å ena sidan, och systematiskt, storskaligt våld å den andra – med andra ord, en samsyn kring kopplingen mellan de värsta formerna av mänsklig brutalitet, och den civilisation som påstås kunna frälsa oss från dem.”