Förändrad syn på världen

Om vi är beroende av yttre attribut för vårt människovärde, om ständig konsumtion av prylar och upplevelser är det som gör livet värt att leva, då är den situation vi nu hamnat i en svår utmaning. De goda nyheterna är att konsumtionen inte är vad som gör oss lyckliga. Istället framstår goda relationer, samhörighet, och meningsfullhet som centrala delar av ett rikt liv. Mycket av det som verkligen gör livet värt att leva, kostar inte nämnvärt med naturresurser. Omställningen gynnar dessa värden och det är inte omöjligt att dagens kriser innebär en historisk chans att skapa ett samhälle med ökat välbefinnande och sammanhang.

En central del av en annan världsbild är en ny syn på de andra levande varelserna vi delar planeten med, de som vi i dagligt tal kallar naturen. En insikt i att livet på Jorden utgör en levande helhet där vi är en del. Världen är full av komplexa samband och ömsesidiga beroenden. Föreställningen om att det är möjligt att kontrollera den är omodern – samarbete och anpassning är mer produktiva förhållningssätt. Den nu nödvändiga omställningen innebär en möjlighet för oss att växa som människor och att förstå att vi är en del av naturen.

Allt på en gång

Som individer har vi både ansvar och möjlighet att göra viktiga förändringar. Men alla som har gjort allvarliga försök till mer genomgripande livsstilsförändringar har lagt märke till att systemet kan försvåra eller förenkla. Som individ kan jag inte välja att resa kollektivt där det inte finns någon kollektivtrafik. Men hindren är inte alltid faktiska och fysiska. De finns också inbäddade i vår kultur. Kulturen återspeglas i media och reklam men också i våra vardagliga samtal, vårt sätt att tänka om livet och i våra värderingar. Troligtvis föregås inte det ena av det andra utan allt hänger ihop. Det brådskar med kraftfulla politiska beslut om nya styrmedel så att samhället äntligen börjar sända ut rätt signaler för omställningen. Men för att politiker ska våga ta dessa beslut behövs det en förändring på värderingsnivån hos många människor. Omvärdering börjar hos individen.

Det lokala omställningsarbetet behöver beröra alla de här nivåerna, men centralt är att vi tillsammans börjar göra något konkret för att minska sårbarheten där vi bor. Det kan handla om odlingsprojekt, nya system för sparande och ekonomiska transaktioner, lokal produktion av förnybar energi, system för samägande eller bytesringar. Lösningarna är många. Och medan vi arbetar på dem bygger vi relationer och nätverk för framtiden, påverkar de större systemen och människors värderingar. Ska vi vänta på att beslutsfattar löser situationen åt oss kommer det att ta för lång tid. Som individer blir vår påverkan för liten. Tillsammans kan vi lyckas. Vägen vi sedan ska gå är oprövad och många gånger krokig.