Ytterligare reflektioner från konferensen i Växjö

Konferenshelgens söndag ägnades åt FN:s Agenda 2030. Styrelsen vill att Omställningsnätverket ska engagera sig i detta men meningarna gick starkt isär bland deltagarna. Kanske går det en viktig skiljelinje mellan optimister och kollapsoptimister?

Optimisterna tror att vårt samhälle kommer att ställas om på ett smidigt sätt genom investeringar i teknisk utveckling marknadskrafternas förmåga att styra pengar till de rätta investeringarna. Kollapsoptimisterna räknar med att de globaliserade energikrävande globala produktionskedjorna kommer att kollapsa efter oljetoppen men tror att mänskligheten på något sätt kommer att kunna utveckla nya sätt att försörja sig.

Det ekologiska systemförfallet, tillväxtsamhällets fossilberoende, de ekonomiska klyftorna och de sociala orättvisorna har vuxit utan att hämmas av FN:s tidigare satsningarna på ”hållbar utveckling”. Tanken var att den ekonomiska tillväxten skulle ge oss medel att investera i frikoppling mellan energiomvandling och produktion. Produktionen skulle fortsätta att växa medan energiomvandlingen minskar. Det bryter visserligen mot de termodynamisk lagarna men etablissemangets önskan att undvika en kollaps för de globaliserade och mycket vinstgivande industrisystemen, är stark.

Agenda 2030 är ett försök att än en gång försöka få de breda massorna att hysa hopp om en bekväm omställning – att känna optimism. Den gamla berättelsen om vårt tillväxtsamhälle har fått en uppfräschning. Tanken är densamma som tidigare – att vi ska kunna växa ur fossilberoendet, vända den ekologiska degraderingen, minska de ekonomiska klyftorna och de sociala orättvisorna med hjälp av vinsterna från den ekonomiska tillväxten.

Vi omställare tog i början fasta på vad Rob Hopkins skrev i sin första bok – att oljetoppen och klimatförändringen är tillräckligt för att vi ska inse att vi behöver ställa om till ett samhälle utan fossila bränslen. Detta går inte att förena med den gamla berättelsen om vårt samhälle och därför inte med Agenda 2030.

Idag räknar många av oss dessutom med att de globaliserade, storskaliga, specialiserade produktionskedjorna är alltför energikrävande för att vara ekonomiskt lönsamma när flödet av energi minskar efter oljetoppen. De kommer att kollapsa.

I den mån vi hyser optimism är vi kollapsoptimister som räknar med att mänskligheten på något sätt ska kunna hantera denna situation när den kommer. Vi måste bygga resiliens för dessa kollapser. Här är sju principer för detta arbete: http://xn--omstllning-t5a.net/om/sju-principer/

Oscar Kjellberg