Personlig rapport från Konferensen i England

Av Steve Hinton

Hela fem dagar har jag tillbringat på omställningskonferens i Devon, England tillsammans med andra omställare från hela världen. Förutom själva konferensen var det ett möte för representanter från de nationella nav (hubs) som bildar länkar mellan det internationella Transition Network och de lokala omställningsinitiativen. Från Sverige deltog jag och Anna Maris.

Från att landa, bilda ”connection” med varandra, reflektera över vad som har hänt, diskutera vad som känns viktigt och att ”skörda” – sortera och prioritera input till att bilda arbetsgrupper, beslut och forum. För mig är det viktigt att delta för att uppleva konferensen som en modellering av den nya kulturen som börjar träda fram.

world2

Representanter för Omställnings nav samlas kring en stor karta gjort av målartejp.

Jag märker hur allt fler – speciellt de från Latinamerika – reagerar emot allt som känns som ”det gamla sättet”.

chile

Allt som pågår Chile med omställning!

Andra fokuserar på att experimentera fram hur en ny kultur kan se ut; kanske med delar från urbefolkningar, delar med vanlig praxis och nya sätt. Hela processen – från att landa till att planera arbete är en komprimerad process som för ett lokalt omställningsinitiativ kan ta fler månader eller år. Hela processen vilar på visdom från exempelvis appreciative enquiry, dragon dreaming, Art of Hosting och Sociocracy.

Se rapporten från förra årets konferens för mer om den nya kulturen.

decision

Beslutsprocessen enligt consensus

Vi landade i de nationalla naven genom att presentera status för varje land. Sedan arbetade vi i grupp för att förbereda hur vi skulle hantera den stora konferensen. Själva konferensen började med mapping och lekar och fortsatte med att bilda ”hemgrupper”. Hemgrupper är viktiga då man lär känna helt nya människor och genom delning (oftast fem minuter var) kommer nära dem ganska snabbt. Detta med att komma nära andra tidigt i processen är viktigt för hela andan i arbetet. Det är enkla metoder men otroligt kraftfullt. För många är det först när de får möjlighet att prata ostört som de får chansen att komma i kontakt med sina känslor.

Sedan fanns det konkreta seminarier att delta i – det var massor att välja på. Jag deltog i ett som handlade om lokala energiföretag och ett om lokalekonomi (reconomy). Mycket inspirerande att höra om lokala energiföretag. Det visar sig att det är ganska enkelt att så att säga ” köpa konsumtion” d.v.s samla konsumenter å ena sidan och köpa energi (från hållbara källor) på den andra. Vissa byar i England har köpt skog och har en ved-distributionstjänst. En annan variant är att gå samman och investera i solcellsanläggningar och lägga dem på industritak. Det har Ovesco gjort.

Reconomy var för mig en repetition av det vi lärde oss på årskonferensen Göteborg (länk). Dock förstår jag bättre hur ett ”draknäste” med möjlighet för boende att investera, är kulmen på en process som kan ta ett år att förbereda med att uppmuntra nya initiativ och bilda relationer till lokala nätverk för markägare, näringslivet osv. Mellan seminarierna var det två pass av Open Space. Jag deltog i en som diskuterade erfarenhetsutbyte och en som diskuterade nationella nav generellt.

kistan

Kistan som förberets för att ta emot resterna av industri tillväxtt samhället. Oerhört kraftfull ritual.

I den nya kulturen är det viktigt med utrymme för ceremonier – ”ritual space”. Ritual space ger andlig näring, ger individen möjlighet att komma i kontakt med sina djupaste känslor, kanske få utlopp för känslor som är instängda, att höra andra uttrycka sig och ryckas med osv. Ceremonin vi upplevde var en Requiem för industri-och tillväxtsamhället. Det tog kanske en timme, kanske mer, och man måste uppleva det för att förstå vad det handlade om. Kanske bilden med en kista och deltagare som sitter kring kistan och uttrycker sina känslor inför industrikapitalismens död ger en hint om vad vi upplevde.

Ritualen avslutades med att tre sånger sjöngs i kanon bestående av fredsbön från olika religioner. Efter att vi lärt oss vår del bra minglade vi sjungandes. Det var en härlig positiv avslutning och ger oss en vink om en typ av evenemang vi kanske vill arrangera i framtiden. Jag påmindes om de Fredsböner som Peter Elmberg har tonsatt som exempel.

Under konferensen bildades en ”elders group”(plus 55 år) som jag som 63 åring deltog i. Det var underbart att prata med oss äldre och fundera på vilken roll vi kunde spela i omställning. Vi kände att vi kunde vara ett stöd till yngre generationer på samma sätt som vi hade fått stöd när vi var yngre.

Efter den stora konferensavslutningen var det dags för navgruppen att ta itu med planering av samarbete under nästa år. Vi hade fler grupper som formulerade förslag som sedan genomgick en sociokratisk process innan de klubbades igenom. Vi kommer att jobba med att ta fram stöd för hubbar, att se över organisationen samt jobba med att fördjupa och stärka den känslomässiga sidan av omställningen. Jag är med i en arbetsgrupp som ska titta på utbyte internationellt.

 

Allt gick inte helt smidigt under navmötet. Det avbröts en gång för att känslorna var för starka, vi genomgick en ”Truth Mandala” samt tog oss tid att dela i smågrupper kring de känslor av konflikt vi har som navrepresentanter.

Allt slutade med avskedsceremoni och många kramar! Kolla Transition Networks hemsida – det kommer att komma fler rapporter från mötet!